Sämsta Lucia ever..

Ja, tror de flesta vet vad som hände oss på Lucia men känner för att "skriva av mig". Var gravid i v 12 fram tills i tisdags.. Det började egentligen i måndags morse när jag fick en blödning. Fick rådet av BM att gå hem o vila. Fick efter 87 försök (skojar inte!) tag på kvinnokliniken och fick en tid för undersökning kl 14 på tisdagen(lucia) Tråkigt att vänta och den ångesten innan man får veta är hemsk! På tisdag morgon kände jag mig ändå rätt bra så jag såg på Ludwigs klass när de sjöng så fint i Luciatåget. Gick hem o vilade efter det å då drog det igång. Kramper långt ner i magen som blev värre o värre ju mer tiden gick. Den smärtan är det värsta jag vart med om. När vi åkte in gjorde det så ont så jag knappt kunde stå på benen. Efter en stund blev jag undersökt och vi visste redan svaret. Blödde kraftigt vid detta laget. Gnistan hade dött i v 9. Tillbaka till väntrummet för att vänta på op. Fortfarande med hemska kramper. Nån timme senare fick vi åka ner till operation för skrapning. Blev sövd och när man vaknade va det underbart att inte ha kramperna längre. Mindre underbart att inte få vara gravid längre. Kan lätt säga att det är det värsta jag varit med om både fysiskt och psykiskt. Man tror ju att det händer inte mig.. Än mer chockande eftersom det inte varit nåt problem med de andra graviditeterna.. Har gråtit massvis och många tårar väntar nog fortfarande på att komma ut. Tack till alla som skickat sms/mail/ringt och bara visat att de bryr sig o att de finns där. Betyder massor! <3 Upp o ner går det varje dag än så länge. Men en vacker dag kommer man kunna tänka på det utan att det gör så ont i hjärtat..

Idag var första dagen tillbaka på jobbet. Det har varit en av de jobbigare och längsta dagarna någonsin. Bröt ihop o grät en gång o stängde in resten av tårarna som ville ut.. Man har gått o spänt sig hela dagen och jag har märkt att folk liksom undviker mig. Förstår att det är svårt att veta vad man ska säga, men lite synd är det. Jag är ju bara glad att de visar att de bryr sig, å det vet jag att de gör. Efter den här dagen kan det bara bli bättre o bättre. Har märkt att det är mycket vanligare än man tror och tack till dom som berättat om hur det va för dom.. Skönt att få prata med andra som vart med om det.
Nu hoppas jag att julstämningen infinner sig snart igen.